Bra mål är M.A.K.T.
I min ålder är det inte ofta man får höra något nytt inom så gamla discipliner som målstyrning.
Ännu mer sällan är det som det där nya känns riktigt fräscht, insiktsfullt och okrystat.
Men plötsligt händer det!
Som 25 januari, när jag lyssnade på Anna Lundqvist på en digital nätverksträff hos Bokadero Arena, faciliterad av Jenny N Lindgren. Föreläsningen hette ”Vem kör egentligen” och handlade om att återta initiativet och kontrollen, bland annat med hjälp av prioriteringar och smart sättande av egna mål. Föreläsningen byggde på Annas ”Handbok för en självklar ledare”
SMART-mål har vi ju tjatat om sedan mitten på förra seklet – åtminstone
Specific, Measurable, Achievable, Realistic och Time-specific luktar ju bokhållare lång väg! Kontroll och mätbarhet. Men var finns motivationen? Relevansen för medarbetaren?
Dessutom, begreppet mätbarhet har lurat många av oss att definiera mål som kan mätas i gradvis framgång. Men hur bra fungerar det egentligen? Många mål är väl snarare binära. Antingen lyckas man eller inte. Man lyckas inte till 80%. Som stavhoppare eller handbollslandslag, till exempel.
Då är det bättre att säga ”utvärderingsbart” som Stefan Söderfjäll föreslog när jag arbetade med OKR + GST = Motiverande Målstyrning
M.A.K.T. siktar snarare in sig på att nå målen, än att mäta dem
Vad jag gillar med Anna Lundqvists förkortning är att den snarare riktar in sig på vad som motiverar till att nå målen än på att göra det lätt att mäta graden av måluppfyllelse. Vad är vitsen med att enkelt kunna mäta något om vi inte först gör det attraktivt att nå dit?
| M = | Mätbart | (eller, hellre, Märkbart) |
|---|---|---|
| A = | Attraktivt | Ju mer attraktivt målet är att uppnå desto mer motiverande blir det. Enkelt! |
| K = | Kontroll | Nej inte ovanifrån, utan att den/de som har målet också ska ha makten att uppfylla det – utan inverkan av andra – positivt eller negativt. Ingen att skylla på. Ingen att dela äran med |
| T = | Tidsbestämt | Precis som vanligt |
K är nog min favorit, målstyrningens mest styvmoderligt behandlade aspekt. Vad är vitsen med att sätta mål som vi inte kan påverka själva fullt ut? Som vi är helt i händerna på andra för att lyckas med? Där vi alltid kan skylla vårt misslyckande på andra eller aldrig kan vara riktigt glada….för vi hade aldrig lyckats om det inte vore för x.y.z?
Tack Anna, för en ny favoritförkortning!