Visst är det jättebra att många upptäckt hur fint det fungerar att samarbeta digitalt med hjälp av videomöten, fildelning, gruppchattar och liknande verktyg. Men räcker det i längden?

1973 kom den kanske mest tongivande publikationen inom forskningen kring sociala nätverk, Mark Granovetters doktorsuppsats ”The Strength of Weak Ties”. I den presenterar han varför det inte är genom våra närmaste vänner som vi får nya idéer, ny inspiration eller som nya möjligheter öppnar sig. Våra närmaste vänner – och kollegor är alldeles för lika oss själva för det. Han stödjer sin hypotes på intervjuer han gjort med folk som precis fått nytt jobb och det visar sig att den absoluta majoriteten inte fått tips om jobben av sina vänner utan av bekanta.

Ändå är det ju precis det vi gör när vårt samarbete nästan uteslutande sker med kollegor, vänner och andra i förväg identifierade personer – vare sig vi använder videomöten, fildelning eller gruppchattar. Det är ju samma människor vi interagerar med hela tiden!

Snacka om risk för groupthink!

Dessutom, när man behöver hjälp är man oftast hänvisad till ”Ring en vän” som i Vem vill bli miljonär i stället för att enkelt hitta och få hjälp av de vassaste experterna på området.

INSPIRATIONEN BORTOM TEAMET

För att effektivt producera mot förutbestämda mål är verktygen jättebra. Men i denna VUCA-värld duger inte det i längden. Samtidigt som vi producerar för idag måste vi investera för framtiden, inte bara i maskiner och system utan också i människor och idéer. Vi måste hela tiden utveckla oss och vår verksamhet för att inte bli lämnade i dammet, hostande, när världen sprungit ifrån oss. Vi behöver utmanas av nytt tänkande. Vi behöver inspiration och vi behöver idéer. Och på köpet ökar engagemanget för det blir lättare att se, kanske påverka, vart vi är på väg och att se sin egen roll i organisationens större hela.

Enmansföretagare som jag är hänvisade till att hitta denna inspiration på öppna plattformar. För egen del oftast LinkedIn, TED, poddar och böcker. (Gärna bortom svensk horisont.)

Men i organisationer från ett par hundra medarbetare eller större finns det massor att vinna på att hjälpa och uppmuntra medarbetarna (på ALLA nivåer) att dela erfarenheter och expertis, att fråga och hjälpa varandra, att på alla sätt kommunicera och samarbete öppet.

NÅGRA ENKLA PRINCIPER

Förutom tekniken bygger sättet att arbeta på några enkla principer:

• Ingen kan ha expertis på allt. Alla kan ha expertis på något.
• Expertis delas och konsumeras gärna i munsbitar, när man har tid eller behov
• Ditt värde för organisationen baseras på vad du delar, inte på vad du vet (men tjuvhåller på).
• Transparens är standard. Att begränsa insyn (inom organisationen) gör man bara när det finns bra skäl till det.
• Delad kunskap och idéer är investeringar i framtiden – och därmed lika viktiga som att ”producera för idag”.
• Framgång för organisationen är viktigare än framgång för teamet.
• Framtiden är viktigare än kvartalsresultatet.

Principerna må vara enkla, men ganska omvälvande. Det är jag medveten om.
Men vad har vi egentligen för alternativ om vi vill att vår organisation ska vara framgångsrik på lång sikt. Och hur mycket mer motiverande och engagerande vore det inte att arbeta in en sådan här organisation än i en traditionellt kvartalshetsande, avdelnings-sub-optimerande och kunskaps-tjuvhållande konkurrensmiljö där ingen vågar erkänna att de behöver hjälp eller har gjort en tabbe?

VARIFRÅN KOMMER GODA IDÉER?

Kolla klippet – som egentligen är reklam för Steven Johnsons bok, men strunt i det.
Vad jag talar om är att skapa en digitala motsvarighet till Paris Salonger och Londons Kaffehus. Där medarbetare tryggt kan samarbeta, hjälpa varandra och utveckla sig själva och verksamheten.

Hur coolt vore inte det?

TEKNIKEN FINNS. UTMANINGEN ÄR KULTUREN OCH LEDNINGSSYSTEMEN

Tekniken finns. Under min tid på IBM hade vi alla dessa möjligheter och de lever vidare, även om IBM sålde av plattformen 2019. Idag heter den HCL Connections och utvecklas i snabb takt till att bli ännu bättre. Det fantastiska med HCL Connections är att den utgår från människor, inte deras alster i form av dokument, kalkylark osv. Dessutom kombinerar den samarbetet både inom team och grupper med det transparenta över hela organisationen. Jag känner inte till någon annan plattform som så komplett täcker hela spektrumet av samarbete och kommunikation mellan medarbetare.

Tänk dig att du kombinerar – och förbättrar – LinkedIn med WordPress, Wikipedia, Zoom, Slack, Dropbox, Diskussionsforum, Förslagslådor och ToDo’s. Och epost integrerat om du vill. Och att grupperna fungerar mycket bättre än på LinkedIn och att profilerna är rikare. Och…att allt hålls inom organisationens brandvägg men att externa kan ges begränsad, personlig tillgång. Säkert och trivsamt utan troll eftersom alla figurerar med sina riktiga namn och dessutom är anställda eller inhyrda (eller medvetet insläppta kunder, leverantörer eller partners med tillgång bara till det de behöver).

Så himla kul det är att arbeta i en sådan organisation med sådana verktyg!
Eller?

I tidigare blogginlägg har jag givit exempel och illustrationer om du vill läsa mer: