Prenumerera på nya inlägg
Kategorier
- Branding
- Den Personliga Arbetsplatsen
- Det egna drivet
- Digitala möten
- Digitalt samarbete
- Distansarbete – Distribuerade team
- Effektskapande Medel
- Engagerat arbetsliv
- Från min horisont
- Hybrid
- Jobba Bättre Digitalt
- Konsultliv
- Ledarskap
- Målstyrning
- Motiverande Målstyrning
- Onboarding/Preboarding
- Organisationskultur
- People Powered Business
- Produktivitet
- Se-, hör- och läsvärt
- Workshops
Etiketter
användarbehov
collaboration
Den Personliga Arbetsplatsen
digitala möten
digitalsamarbete
digitalt samarbete
distansarbete
distansmöten
distanssamarbete
Effektskapande Medel
Eget ansvar
engagemang
goal setting theory
hemarbete
Hybridarbete
innovation
inspiration
Jobba bättre digitalt
konsulting
ledarskap
motivation
MS Teams
mäta
mål
okr
Ord och uttryck
organisationskultur
people powered business
Personlig branding
presentationer
produktivitet
resultat
samarbete
team
teams
transparens
usability
UX
vanor
videomöten
värde
webbmöte
webinarier
WfA
zoom
Arkiv
- september 2022
- augusti 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
Skugg-IT är inget problem. Det är ett symtom.
Effektskapande MedelSkugg-IT (shadow IT) har i flera år varit ett av IT-chefernas stora orosmoln. (alltså att medarbetarna tankar hem program från nätet som de använder i stället för eller som komplement till de som arbetsgivaren tillhandahåller)
Lika gott åt dem!
Vad är skugg-IT egentligen ett tecken på?
Jo, att de befintliga verktygen inte duger för att medarbetarna ska kunna göra sitt arbete ordentligt! Att de verktyg arbetsgivarna sätter i medarbetarnas händer (eller snarare i deras apparater) antingen inte gör jobbet ordentligt, är för svåranvända, inte anpassade efter användningsssituationen eller på annat inte räcker till.
Shadow-IT är inte ett problem. Det är ett symtom på ett problem – otillräckliga verktyg och trögrörliga IT-avdelningar. Givetvis skapar användningen av oauktoriserade mjukvaror problem för arbetsgivare:
Men de som använder oauktoriserade lösningar är ju driftiga, engagerade men frustrerade medarbetare som ser att det finns så mycket bättre, effektivare, enklare eller effektskapande sätt för dem att få sitt arbete gjort, och gjort bra, än de sätt som deras arbetsgivare erbjuder. Och som tar tag i problemet. Alltså precis sådana medarbetare vi egentligen vill ha: Engagerade, målinriktade och med driv. Synd bara att de måste runda organisationens IT för att kunna leva ut sitt engagemang, nå sina mål och få utlopp för sitt driv.
Alltså, brutalt formulerat: Skugg-IT är ett symtom på att organisationen inte bryr sig tillräckligt mycket om sina medarbetare för att ge dem bästa möjliga förutsättningar att lyckas i arbetet
Därför (bland annat) har vi på Brightsider valt att inkludera Effektskapande Medel som en del av vår portfölj av tjänster. Att hjälpa företag att se till att de verktyg de erbjuder medarbetarna verkligen är till hjälp och är anpassade till arbetssituationen hos de olika medarbetarna.
Hur ser du på skugg-IT? Eller på hur lämpade arbetsredskapen i din dator, platta eller smartphone är för att du ska kunna utföra ditt arbete på bästa sätt?
Samarbete är en fråga om kultur och ledarskap, inte teknik
Den Personliga Arbetsplatsen, Effektskapande Medel, OrganisationskulturUnder mina mer än tio år inom internt onlinesamarbete har jag gång på gång förundrats över hur många som faktiskt verkar tro att bara man introducerar något standardverktyg så börjar medarbetarna samarbeta kors och tvärs.
Få, om någon, har lyckats med den metoden. ”Pay and pray” som vi brukade kalla den.
Vilken större organisation har inte beklagat sig över bristande kommunikation och samarbete medarbetarna emellan? Särskilt över gränser, både geografiska och organisatoriska. Brist på samarbete som leder till dubbelarbete, samordningsproblem, annan ineffektivitet och motstridiga tolkningar av både mål och strategi.
Men att då bara skaffa ett verktyg och implementera det utan anpassning och utan att arbeta med organisationen är som att sätta plåster på en bruten arm.
Är medarbetarna bara tillräckligt motiverade och företagskulturen uppmuntrande kommer de att samarbeta om de så bara har penna och papper. De får visserligen anstränga sig mycket mer, men de kommer i alla fall att försöka.
Ju vidare krets och ju transparentare samarbete, desto större betydelse får kulturen och ledarskapet för om det ska hända eller ej. Att samarbeta inom befintliga team och avdelningar är basnivån (även om inte ens det alltid fungerar). Samarbete inom team brukar vara fokuserat på effektivitet. Att inte slösa tid och resurser. Medan samarbete bortom teamet ger helt andra effekter i form av inspiration, innovation, tydlighet, förståelse för den egna rollen och bättre reaktionsförmåga. Detta har jag redan behandlat i Samarbete är inte samma sak
Hjälp! Har någon mött samma utmaning tidigare?
Ett av paradexemplen för öppet samarbete över hela organisationen är möjligheten att be om hjälp när man kört fast. Tänk att kunna fråga, precis som på Facebook eller Twitter, ”Jag har kört fast på en utmaning och undrar om någon annan har något bra knep att dela med sig av?”. Med rätt verktyg skulle ju vem som helst kunna höja armen och dela med sig av sin erfarenhet så att du får hjälp att lösa ditt problem mycket snabbare och bättre än om du skulle prova dig fram eller ”ringa en vän”. Eller – ännu bättre – så har den där okända kollegan redan delat med sig av sin erfarenhet online på ett sätt som gör det lätt för dig att söka och hitta erfarenheten utan att ens behöva besvära dem, t.ex. i en blogg, ett forum, en sökbar konversation eller på en webbsida.
Men, tänk en gång till. Tänk på vad som krävs för att exemplet ska fungera, förutom en bra teknisk lösning:
Organisationskultur
1 & 2 är båda frågor om organisationskultur. De speglar ledningens attityd och agerande, nu och tidigare. För att dessa båda ska förändras krävs att ledningen både kommunicerar värderingarna men, än viktigare, visar i handling vad de går ut på.
Målstyrning
Punkt 3 beror av hur organisationen sätter, distribuerar och mäter mål. Alltför många distribuerar bara resultatmål neråt i organisationen, men inte mer ”mjuka” övergripande mål, som att förbättra kommunikation, samarbete eller erfarenhetsdelning. Eller andra bevis för att talet om medarbetarna som organisationens viktigaste resurs var just bara det – tal, men inget mer. Ofta talar man om tjusiga mål, men mäter bara försäljningssiffror, kostnader, resultat och liknande. Dessutom nedbrutet per avdelning och kvartal. I en sådan situation blir det ju uppenbart vilka mål man arbetar för, de man mäts på. Särskilt om man har variabel lön. De som talas om men inte mäts, de faller snabbt bort. Så att hjälpa kolleger utanför avdelningen blir ett slöseri med tid och energi, hur mycket det än hjälper organisationen. Det hjälper ju inte avdelningen att nå sina mål (och därmed inte chefen att nå sina).
Anpassning till användarnas behov
Den sista punkten är dels en fråga om förändringsledning i allmänhet och utbildning i synnerhet, men ännu mer en fråga om att anpassa verktygen så att de passar medarbetarnas vardag, digitala mognad och de sammanhang de behövs. De måste göras till en del av ”hur jobbet görs”, inte något utöver ”det egentliga arbetet”.
Hur är dina erfarenheter av samarbete online? Av samarbetskultur och av målstyrning som stödjer samarbete och hjälpsamhet?
Än är jag inte färdig. Härliga tanke!
Se-, hör- och läsvärtVuxen Utveckling, om Kristian Stålne i Sydsvenska Dagbladet 2019-10-15
Sydsvenska Dagbladet idag hade ett hoppingivande uppslag. (tyvärr bakom prenumerantvägg)
Länge har det talats om livslångt lärande, och det borde ju vara ganska uppenbart att med allt fler som lever allt längre kommer även våra arbetsliv att bli allt längre. I kombination med den allt snabbare utvecklingen av teknik och samhälle, och all kunskap som skapas i allt snabbare tempo så blir det där med livslångt lärande en självklarhet. Eller borde vara för de flesta av oss, i alla fall.
Men med ny kunskap blir vi tyvärr inte nödvändigtvis varken visare eller mognare. Därför blev jag väldigt glad när artikeln om Kristian Stålne talade om hur vi kan utvecklas långt efter att vi blivit vuxna, ja faktiskt hela livet. Visserligen citerar inte artikeln vetenskapliga rön, men de finns förhoppningsvis i boken han skrivit. Fram tills dess får jag väl tycka att det vore kul om det stämmer, för jag har svårt att förlikas vid tanken att behöva stagnera.
Tyvärr är det ofta jobbiga tider som utlöser och kännetecknar övergångar mellan stadier. ”Främsta källan till personlig utveckling är när det inte går som man tänkt sig.” ”Kriser som separation och sjukdom får oss också att växa…” Men vi kan också hjälpa mognaden på traven: ”Vill du uppgradera dig mentalt är Kristian Strålnes råd att utbilda dig, byta miljö, ha många informationskällor och ta dig an utmaningar.” Ja tack, gärna.
Vilket stadium känner du dig som?
De flesta av oss vuxna sägs befinna oss på nivå 3 eller 4. Kan du identifiera någon vuxen på nivå 1? I artikeln nämns ett exempel.