Presentera som Hollywood gör film

,

Du kan inte övertyga den som sover, eller kollar mailen, eller Insta, eller…

Nr 3, Golden Retrievern, är din publik vid digitala möten

Distraktionerna är många och enkla att kasta sig in i, och ”vem märker väl om jag bara gör något annat en liten stund?”

 

Om tråkiga presentationer var ett gissel redan före C19 så har de digitala mötena gjort dem till rena katastrofen.

Istället för att deltagarna bara blir uttråkade och kanske zoomar ut kan de nu enkelt börja göra något helt annat. Dessutom blir det mycket svårare att se vilka som är med och vilka du har förlorat, särskilt om de inte har kameran på.

Omväxling, förändring och något nytt

Länge har jag predikat att det absolut viktigaste för att inte misslyckas med digitala presentationer är ett ständigt flöde av omväxling. Om en lång presentation med massor av bilder var tråkig i konferensrummet är den rena döden på skärmen. Döden för åhörarnas engagemang och uppmärksamhet liksom för budskapets effekt. Det gäller att hålla deltagarna engagerade HELA tiden.

Gör som Hollywood, introducera något nytt var 6:e till 7:e minut.

När jag lyssnade på Linda Björcks LinkedInpodden, Nr 170 (!!!) – ”Därför ska du använda video på LinkedIn” nämnde Helene Åberg från Stockholm Pixelhouse att vi kunde lära oss av hur Hollywood gör filmer. Tydligen är tumregeln att introducera något nytt med 6-7 minuters mellanrum. En ny scen, en ny karaktär, en överraskande twist på storyn till exempel. För de har lärt sig av erfarenhet att efter den tiden tappar publiken fokus. Det duger nog som tumregel även för oss som presenterar i digitala möten.

Vilken sorts omväxling kan vi arbeta med i digitala möten då?

Listan är lång, men här kommer några förslag. Lägg gärna till dina egna i en kommentar.

  1. Växla mellan att visa presentation och att tala i helbild. Ett bra sätt är att prata i helbild och sedan sammanfatta med en enkel bild (Tack Anna Bellman för det tipset)
  2. Byt mellan vad du presenterar. Om du presenterar bilder, stick in en film eller ett ljudklipp, eller kanske en demo
  3. Be din co-host att läsa upp eventuella frågor från chatten (för du bör alltid ha en co-host som håller koll på chatten, besvarar vissa frågor direkt och sparar andra till att be dig svara live). Co-hosten kan gärna nämna vem som ställt frågan, för att ytterligare engagera deltagarna
  4. Ställ en fråga till deltagarna, antingen att besvara i chatten eller med något verktyg som Svava, Mentimeter eller något annat. Även om den inte tillför mycket till innehållet så skapar den omväxling
  5. Nämn en deltagare vid namn. Ställ en riktad fråga till en namngiven deltagare (som kan förväntas ha något vettigt att komma med) eller – om det är riktigt illa – till någon som verkar ha zoomat ut.
  6. Ta in en annan talare. Eller kan ni ha en dialog ni båda hela tiden. Som en intervju snarare än en presentation.
  7. Växla mellan att presentera fakta och att illustrera konsekvenserna av det du presenterar med en engagerande berättelse.
  8. Skicka ut deltagarna i breakout rooms. Alla ÄLSKAR breakout rooms.
  9. Bryt för en bensträckare, eller kanske lättgympa – minst en gång i timmen. På IBM brukade vi tala om en ”one function break”. Så kort att man hinner hämta en nypa luft, förgifta den och sig själv med en cigg, fylla på med kaffe…eller tvärt om. Men bara en av dessa. Inte två.

Lycka till sedan med att trollbinda dina åhörare!

Bidra gärna med dina egna förslag eller erfarenheter i en kommentar nedan.

/0 Kommentarer/av

Stöp om statusmötet!

, ,
Stöp om statusmötet genom att separera själva rapporterandet från mötet.

Otroligt spännande möte. Eller? Bild av Mark Hillary på Flickr.

Du som läst mina tidigare inlägg har haft många chanser att notera att statusmöten är min favorittyp av möten att racka ner på. Men varför då?

  1. De är vanligtvis ett förbannat slöseri med tid
  2. De är demotiverande (även om vissa chefer kanske tror tvärt om)

Innan jag går in på de båda punkterna ska jag bara förtydliga förloppet på det typiska statusmöte som jag rackar ned på, för att undvika missförstånd. De statusmöten (ibland kallade avstämningsmöten) som jag vänder mig mot brukar karaktäriseras av:

  • De brukar befolkas av ett team och en chef. Typiskt ett säljteam, en projektgrupp, avdelningschefer eller kanske en grupp utvecklare.
  • Alla deltagare är med hela tiden, oavsett om mötet är digitalt eller på plats.
  • Alla turas om att rapportera till chefen hur ”det” går inom deras ansvarsområde och chefen kommenterar rapporterna medan övriga lyssnar
  • Tanken är kanske att detta ska leda till någon sorts synkronisering och lärande från diskussionen, men det sker alltför sällan
  • I stället sitter åhörarna och antingen våndas i väntan på att de ska behöva rapportera (för att något inte gått som väntat) eller är uttråkade medan övriga grillas
  • Ofta har man någon sorts visuellt underlag, kanske ett Excelark som chefen visar (och kanske uppdaterar live) på skärmen/duken eller presentationsbilder som deltagarna uppdaterar inför varje möte (förhoppningsvis efter någon sorts likadan mall för alla)
  • ungefär….

Känner du igen dig?

Statusmötet som slöseri med tid

Den ende som statusmötet möjligen är effektivt för är chefen – kanske. Hela teamet samlat vid samma tillfälle och en möjlighet att kommunicera med alla samtidigt. Men behövs ett statusmöte för det? Det kan man väl göra utan att behöva rapportera status, en i taget?

För alla andra är statusmötet ett gigantiskt slöseri med tid! Hur ofta uppstår det där lärandet eller den där synkroniseringen egentligen? Sällan, eller hur? Men när det väl händer skiftar mötet helt karaktär och blir intressant, eller hur?

Du sitter där och lyssnar på hur någon rapporterar något till chefen, något som är fullkomligt irrelevant för din del av verksamheten. I stället för att vara produktiv och åstadkomma något. Vad hade alla ni deltagare kunnat göra för nytta istället under samma tid?

En timme per deltagare (gissar jag), en gång per vecka. Det blir många timmar.

Dessutom, eftersom statusmötena är utspridda över tid, måste alla deltagare förbereda sig, fräscha upp minnet kring vad som åstadkommits sedan sist och sammanställa det – vilket tar tid, förstås. Tid som kunnat användas till något produktivt.

Det demotiverande statusmötet

Förmodligen är det tänkt att rapporterande inför övriga ska bidra till att medarbetarna ska prestera bättre, antingen för att få glänsa inför övriga eller för att slippa skämmas. Morot eller piska, alltså. = stenåldersmotivation, alltså. Den som inte redan gör sitt bästa i teamet, för de uppsatta målens skull och för teamets bästa, tror någon på allvar att de anstränger sig extra för att slippa schavottera i statusmötet? Och de som ligger bra till, är det ett resultat av ansträngningar att få glänsa på statusmötet? Jag tillåter mig att betvivla det.

Snarare blir det så att de som har negativa avvikelser att rapportera bara mår dåligt och bryts ner efter hand ifall det fortsätter och de som har positiva avvikelser blir uttråkade av att sitta och slölyssna på alla ”losers” i väntan på sin tur och dessutom lätt kan bli nonchalanta för att allt går deras väg.

Lösningen: Separera själva rapporterandet från mötet – som kan kortas eller användas till något bättre

Min lösning är enkel:

  • Rapportera separat och löpande
  • Använd mötestiden till att diskutera åtgärder mot avvikelserna och eventuella koordineringsbehov/-möjligheter

HUR man gör det finns det mängder av lösningar för som jag inte tänker gå in på i detalj. Det kan variera från ett gemensamt Excelark alla kan uppdatera online, via någon sorts kanban-plattform, eller bloggande och kommenterande till någon sorts dedicerat projektstyrningssystem. Men principerna är enkla:

  1. Alla rapporterar löpande online
    • Vinst 1: Statusen är alltid aktuell, inte bara inför statusmötet. Chefen kan gå in när som helst och få en uppfattning om läget (och därmed reagera snabbare, vid behov)
    • Vinst 2: Deltagarna slipper slösa tid på att utforska minnet för att kunna sammanställa sin rapport inför mötet
  2. Man har en deadline med marginal inför mötet så att chefen (och övriga) har en rimlig chans att studera och reflektera över statusen inför mötet
  3. I det sammanhanget finns möjlighet för alla att lyfta om de behöver hjälp med något – ett dilemma eller att klara av eller hinna med någon uppgift, om de ser någon möjlighet till eller behov av koordination eller om de har några förslag
  4. Sedan ägnas mötet till att diskutera sådant som lyfts av deltagarna (i punkt 3) eller liknande saker som chefen eller övriga observerat vid genomläsning i förväg
  5. Naturligtvis ska tillfället tas att fira milstolpar eller exceptionella prestationer!
  6. Givetvis anpassas mötets längd och kanske även deltagandet efter vad som ska diskuteras

Tror du också att ett sådant möte blir mer givande, mer engagerande och mer utvecklande att vara med på?

Hur har ni lyckats göra något bättre än det traditionella, tråkiga, destruktiva statusmötet?

/0 Kommentarer/av